Prolog – Att läsa innan man springer
Jag springer inte ifrån personen jag varit. Jag springer mot personen jag vill bli.
——————————————————————————
Helsingborg, mars 2014
Vi ser varandra på avstånd. Jag ler och vinkar till sådär som man gör när man träffar någon man inte sett på länge. Men Katja Janford har en mer intensiv blick. Hon skyndar sig ut från bolaget på Drottninggatan i Helsingborg och påsen med flaskor skramlar högt när hon studsar fram mot mig. Jag hinner inte ens med en kram och ett hej.
”En liten bok om löpning. Du måste skriva den”.
Jag blev helt tagen på sängen. Vi hade inte setts på mer än två år. Inte efter att Katja flyttat till Stockholm och gett sig in i reklambranschen. Jag skrattar nervöst.
”Haha ok, kanske det?”.
Hon tittar på mig och ler.
”Det är genialiskt. Gör det!”.
Vi utbyter några korta fraser till och sedan går vi våra skilda vägar. Vad Katja syftade på var en bild jag lagt upp på mitt instagramkonto några veckor tidigare. En liten limegrön anteckningsbok med tankar om löpning. Den som på olika sätt senare ledde fram till min blogg. På framsidan står det med svart text ”EN LITEN BOK OM LÖPNING”.
Två år senare sitter jag en kväll vid datorn och funderar. Den där lilla boken. Är det dags nu? Ja visst är det så. Jag höjer mitt vinglas i luften. Nu skriver jag den där jäkla boken.
Jag har under många år förminskat min egen förmåga. I min karriär, min träning och mitt privatliv. Men sen hände någonting. En insikt. Jag kom på att jag faktiskt är bra på rätt många saker.
Jag springer inte ifrån personen jag varit. Jag springer mot personen jag vill bli.
——————————————————————————
Med denna händelse började ett förlopp jag inte var helt beredd på. Eller snarare var jag inte beredd på konsekvenserna av den boll jag satt i rullning. För två år och fyra dagar sedan bestämde jag mig. Och med de första stapplande orden, utan riktning, mening eller tanke kände jag direkt att detta var rätt. Jag låg i sängen på kvällen. Lisa hade somnat och jag stirrade upp i taket. Tog tag i min telefon och skrev det som nu är en del av första kapitlet.
——————————————————————————
Helsingborg, augusti 2005
””Tack för den här sommaren”. Gråten satt i halsen och det brast när vi omfamnade varandra utanför hennes dörr på Prästgatan 32. Jag var 19 år, hon skulle tillbaka till Göteborg och mitt hjärta var fullständigt sönderslaget.
Detta var första gången i mitt liv jag ville springa. Jag ville springa långt härifrån och aldrig se mig om. Jag ville springa ifrån något. Ifrån mig själv. Jag stod kvar och såg bilen åka uppför gatan och runt hörnet. Sen kom det över mig. Jag kommer missa det. Livet med henne. Jag tittar uppför gatan. Sen börjar jag springa.
Här börjar mitt liv som löpare.”
——————————————————————————
Två år sedan alltså. Det får mig att inse flera saker. Som att tiden går fort (skildrat i näst sista kapitlet ”Att se tiden springa iväg”), att man måste göra det man älskar (skildrat genomgående i boken och absolut i Epilogen ”Att läsa när man sprungit färdigt”) och så klart – att detta var ett större projekt än jag först anat. Förutom glädjen av att nu sitta med en i princip färdig bok så har det hänt mycket på dessa två år. Och inte minst sedan nyår. Boken var en upptakt till min insikt om att det var dags för mig att lämna mitt skötebarn Helsingborg Marathon och förändra mitt liv. Och förändrats har det. Jag börjar den 19 november ett nytt jobb och i april ska vi har barn igen. En av mina förebilder, min morfar, har gått bort och i år har jag varit tävlingsledare för ett SM på 100 km, ett nattlopp och fem-års jubileum för Helsingborg Marathon. Samtidigt har jag sprängt gränser med min egen löpning och vann Varvetmilen i Helsingborg i mars, en vecka efter att jag bestämt mig för att sluta med maran. Känslorna exploderade och allt släppte, nu var jag på väg. Herregud. Detta får mig också att inse att planering längre fram än två år i denna perioden i livet inte är möjligt. Men det är just det som jag älskar med livet, dess outgrundliga förmåga att få ihop allt till det bästa i slutändan, även om vägen dit är krokig.
Och så denna lilla bok. I slutändan blev det ändå till viss del som jag tänkt från början. Dvs. ”Do it yourself”. Mest för att jag tycker det är så jäkla roligt. Och för att jag som ”sista” projekt innan jag börjar nytt jobb få lov att gå wild and crazy. Att ännu en gång få känna något i mina händer som jag byggt från scratch. Och detta inlägg är det första av flera som kommer att släppas fram till release av boken. Tack vare ett gäng engagerade och fantastiska människor har vi tillsammans lyckats uppnå den bild som jag hoppats på – att En liten bok om löpning skulle bli (lite) mer än bara en bok. Varje vecka släpper vi en text/krönika på ett ämne som boken tar upp i olika kapitel. Det är en bok om att längta, att älska, att springa, att sakna, att bränna ut sig och att sikta högre än någonsin. En bok om livet, en bok om maraton och en bok om passion. Och jag är ärad att få dela med mig av den inom kort. Ett extra tack går ut till Lisa för mycket input och pepp, Magnus Ransheim som agerat bollplank, redaktör och korrektur samt Mikael Jondalen som jobbar med det grafiska. Samt till min mamma och pappa som stöttat i detta projekt och trott på det!
Boken finns redan nu att förhandsboka på snabbmagi.se. Funderar ni eller vet redan nu att ni ska köpa den, gör mig då en tjänst och klicka hem den. Så blir det lättare för planeringen och jag får en boost i att göra det sista jobbet så bra det bara kan bli!
Och med dessa ord lämnar jag över ordet till mina vänner och bekanta som skrivit en text/krönika i samband med En liten bok om löpning. Nedan ser ni personerna, på vilket ämne och vilka (prel.) datum de publiceras här på hemsidan.
- 9-nov FÖRORD (Magnus Ransheim)
- 16-nov ATT SPRINGA MOT NÅGOT (Lisa Wikstrand)
- 23-nov ATT SPRINGA HALVMARATON (Marcus Åberg)
- 30-nov ATT STARTA ETT MARATON (Palle Lundberg)
- 7-dec ATT SPRINGA MARATON (Lisa Ring)
- 14-dec ATT SPRINGA SNABBARE ÄN NÅGONSIN (Erik Anfält)
- 21-dec ATT SPRINGA IFRÅN STRESS (Kenth Svensson)
- 28-dec ATT SPRINGA UTOMLANDS (Andreas Berner)
- 4-jan ATT SPRINGA MOT EN DRÖM (Lovisa Snekkersten)
- 25-jan ATT LÄSA EFTER MAN SPRUNGIT (Simon Wikstrand)
Ha en underbar vecka,
Simon