Kapitel 7 – Att springa ett maraton (Lisa Ring)

Posted on

Lisa Ring, foto Magnus Andersson.

 

Att springa ett Maraton

Jag lever mitt liv fördelat i fyra Lisa. Lisa-Löpning, Lisaliv, Lisaåterhämtning och Lisaomgivning. Ett Marathon är 4 mil och lite till. Utan Marathon hade jag inte levt en fyrdelad Lisavärld där delarna sammanstrålar till Lisaleendet.

Lisalivet föddes mars år 1993. Att det fortsatte var inte givet, 43 centimeter och ute för tidigt. Lisaleendet fick liv i lugna Linköping med bror, mor, far och mor/farföräldrar. Uppväxt med frihet, kreativitet, natur och tänkande. Lisalöpning? Med boll som hand- och fotboll. Även med puck, jag var tuff.

Lisalöpningen startade våren 2013 med halvmarathon som mål och drömmen att innan 25 år springa ett Marathon. 2017, då 24 år, sprang jag VM i Marathon för Sverige. På vägen dubbla Östgötarekord, dubbla SM- medaljer, Nordiskt mästerskap, Ultravasan 45-banrekord, ultror, distansrekord, vinstblommor, segerleende, upplevelser och äventyr.

Livet hade växt till på idrottshögstadium och naturvetenskapligt gymnasium. Med idrott och tänkande utvecklades leendet steg för steg. Blott löpsteg var inte livet men vältränad, envishet och beslutsamhet var dagsrutiner. Överallt, idrott och känslor. Leende-känslan stämde sedan inte mellan fot och boll. Jag slutade samtidigt som studenten. Var fri, ung och kär men osäker på karriär.

Driv för egen utveckling med snowboardjobb fanns. Stöttad hemifrån, med stor acceptans. Mod att klara allt. Fast jag grät varje inledande Norge-natt för boendet låg ovanpå en stinkande bensinmack.

 

Liv och känslor landade trots allt i Norge. Stabilt, 20 år med snowboard eller skidor på snöblandad is. Mentalt och fysiskt frihetsfyllt på fjället och då kom löpningen in i livet och jag lyfte med flyget. Landade i mitt hem i vårgrönska och blev medlem i Nocout.se under sensommarskörd 2014. Även om umgänget då var mycket vissna äldre rutinerade triathleter kände jag en känsla av att gro och växa som ett frö. Löpningen var en lek och jag utvecklades och testade allt, runners high!

Med Nocout.se stämde allt. En omgivning av glädje, uthållighet och kunskap. Milen under 45 minuter var ballt. Tillbaka i Norge var det kallt, kilon försvann men jag blev fysiskt och mentalt trygg och stark av längre och längre distans.

Vintermarathon 2014 var inte kallt men Lisalivet vann. I ett Marathon upplevde jag allt som önskades av livet. Vägen dit, stunden, och känslan under och efter. Elva på Stockholm Marathon och ”sub 3” på första försöket våren 2015. Hade valt bort Vasaloppet på längdskidor för att andas Marathon med Thåström den våren.

Tystnad. Musik. Bilder. Podcast. Natur. Kreativitet. Djur. Växter. Odling. Skrivande. Komma hem. Föräldrar. Vänner. Böcker. Detta stärker alltid löpningen. Sprang ensam ultradrömmen på 50 km i 4.50 min/km mitt i sommaren. Hetta med kossor och får på slätta. Stockholm Marathon igen på 2.52. Media, igenkänning. Tv. Förebild. Sveriges främsta löperska. Oro. Kommentarer. Spekulation. Magproblem. Järnbrist. Kärlek. Familj. Skadefri. Bredd med Asfalt-Trail. Yoga. Simning. Leende.

 

Sedan livsloppet tätt efter ett fjälläventyr med 50 + 50 km + magsjuka. Att vinna Ultravasan 45 km på 3 timmar och 3 minuter. Möjligheten i Valencia samma höst då omöjliga 2.45 blev 2.40 jämnt, med negativ split. Sedan överenskommelsen med morfar och VM-kvala på 6 veckors egen planering samtidigt som det var utmanande praktik i min lärarutbildning. Jag klarade kvalet i Barcelona på 2.37. Flög in på stadion och uppfyllde SM-medaljdrömmen i livets tredje Stockholm Marathon.

Elitleendet är svårare. Övervakning, dopingkontroller, andras förväntan, kvinnohat, prestation och tränare. Löpning är det vackraste och det enklaste för alla. Jag som springer för och med Lisakänslan. Inte för prestationen. För leendet, upplevelsen, känslan och lärdomen i alla stegen. Att inspirera till andra om löpning och för livet i olika omgivning.

Jag har alltid sprungit i kombination med studier inom lärare idrott-biologi. Retorik, idrottspsykologi, kost och hållbarhet på eget initiativ därvid.

 

Marathon behöver kropp och tänkande. Utforskande och känslor. Andning och visualisering. Löpning är allt och finns i allt överallt. För löpning ger liv, omgivning och återhämtning.

Varje vecka har sin historik i mitt liv.

Marathonlöpning ger allt gånger fyra.

 

Jag springer vidare med en fyrdelad cirkel som började 2014 i 4.30 min/km sedan ner till 3.43 min/km och drömmen är 3.40 min/km. Men, varje Lisamarathon med födelse och målgång är en dröm. Att leva ett Lisaliv uppdelat i fyra är för alltid. Som 34, 44, 84 eller 104.

Löpning är leende och Marathon är liv.

 

/ Lisa Ring

Boken går att förbeställa här!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.